corn

städning. ja okej, visst. det ska vara fint runtomkring en, det har min far vart tydlig med (citat - "det är meningen med livet"). men blir lika besviken på mig själv var gång jag ser städningen som ett förnuftigt drag - alla vet ju att det blir smutsigt igen. att städa med vissheten om den lortiga verkligheten nalkas är ju inte sunt? det är ta mig tusan självförnekelse och visar tendenser till verklighetsflykt..

(jag avbryter min tanke här, fick seinfeld-vibbar när jag läste igenom texten & jag vet inte om det är bra eller ej)

godnatt.