corn

gjorde precis DN's nutidstest (v 47) och fick fem rätt utav sju möjliga. nästa gång vill jag inte bli förvånad utav mina goda resultat.

Nu har jag suttit här länge, kanske för länge. Urindoften har antingen försvunnit eller så har mitt luktsinne fått sin andel och gett upp, träsmak i baken trots soffa. Fulla, upprörda gubbar (som säkert har historia här från 60-talet) rullar in och börjar bråka med personalen. Har inte alls fått gjort det jag tänkt, skriva är svårt ibland. Tror det blev för mycket på en gång. Detta kommer ta tid. 

Borde jag gå?

Jag sitter på Parkteatret på Olav Ryes plass, jag skulle nog kalla det en pub. Eller en bar. Inredningen går ganska ogenerat i ett 60-tals stuk (gul/brunt, soffor längs alla väggar - känslan av att sitta på ett tåg är absolut). På väggen hänger en svartvit planch av en vacker Billie Holiday som verkar kunna klämma i från tårna. Jag tänker att en sån planch hade jag själv velat ha, någonstans hemma men jag känner mig inte helt berättigad. Enda stycket jag känner till med henne är all of me, why not take all of me.. Varför spelar de inte hennes musik? Istället spelas någon uttryckslös pop. Bortsett från musikvalet och den distinkta tonen av urin i min vittring hade jag nog älskat stället.

Hittade min nyckel igår, på köksgolvet. Av alla ställen.

jag har tappat bort saker. nyckel, bankdosa och torrschampoo - alla välbehövliga på sitt sätt (tänk att ha ett sista minuten schampoo som man inte kan hitta? då finns det ingen räddning från fettiga hår utan-framförhållning-dagar). så idag och förmodligen även imorgon kommer jag spendera min fritid på att hitta (hitta, inte leta. hitta) dessa saker. man skulle ju kunna ha åkt till göteborg eller så, men nej. det är kul att hitta.

har även upptäckt ett nytt raggningsfenomen - visitkortet. han smet det in väldigt smidigt i min hand igår vid stängning och viskade "kaffe?" i mitt öra, sedan gjorde han en halvsnurr och vad jag förstod gick därifrån. jag springer tillbaka till min lilla skara och visar upp det, på ett mer osmidigt sätt (skrattar åt det, viftar med det, pekar på det, stampar på det). sedan gör även jag en halvsnurr och ser att han sitter i baren och förmodligen har sett allt, lite pinsamt. eller ja, mest för hans del. men ändå. det rymmer inte mycket stil eller grace i denna kvinnan inte.

nu, hitta.

vem kunde ana att akustik skulle vara ett så gripande fenomen klockan fem imorse? det i kombination med julsånger i stämmor höll mig och elin under en bro i nära en hel timma på väg hem igår. kul var det, men lite bitter är man (elin) nog dagen efter när man (hon) inser att man kunde spenderat den tiden sovandes... i blame the akustik.

det snöar väldigt konstigt här i oslo, det ser liksom ut som det dammar utanför fönstret.

vilken dag passar väl bättre att gå både mobil- och nyckellös än oslos första snödag? det var kul..

en tanke - om försäkringsbolaget var en person, hur tror ni den (vi säger att den hade vart en man, de brukar passa i dessa karaktärer) han hade varit att umgås med? slänga fram ångestframkallande det-är-klart-du-(egentligen inte)-har-antaganden titt som tätt men samtidigt alltid stilla din oro med att själv vara räddningen? hade man inte vart riktigt frustrerad på en sådan man?

tänk scenariot vid frukostbordet, mitt i gröten:
- cornelia, du har väl gravidförskring?

idag blir jag simhoppare! och även bullbakare eftersom jag inte riktigt kom igång med det igår, detta blir helt enkelt en äventyrsdag.

cornelia vs. evolutionsterorin del 1:
-chihuahuan? hallå?

elin vs. cornelia vs. evolutionsteorin del 2:
-kattögon/supermanmörkerseende på scandinavier borde va ett självklart påbrå vid det här laget, hallå?

cornelia vs. elin vs. evolutionsteorin del 3:
- vid vilken märklig tidpunkt skulle känslor gjort en individ starkare? jag kan inte ens föreställa mig ett sådant scenario.

besvikelse.

imorse när jag i fantastiskt morgonhumör skulle koka mig en kopp te (ja, det är mycket te i oslo) och inser att teet elin köpt med smörkolasmak inte är te, utan kaffe. först blir jag besviken, sedan lite arg på mig själv. en smula mer uppmärksam borde jag faktiskt kunna vara. i alla fall, jag försöker tämja min besvikelse genom att lukta på kaffet. liksom teasa mig själv lite, detta funkar. jag blir extremt sugen på smörkola-kaffe. men då, inga kaffefilter. hurra.

jag ska förresten baka bullar idag, den som vill baka/äta är hemskt välkommen.
kom ihåg - fars dag på söndag, tandläkare 25/11 10:20, besök 11-13/14 dec.

jag har nog aldrig burit så mycket smink som jag gjort idag PLUS att jag nog råkat slänga ut mitt nummer lite här och där. dock bara till folk jag jobbar med som kan få tag på mitt nummer hur lätt som helst, men ändå - vart är jag påväg? skärpning.

träffade världens trevligaste taxichaffis, från israel. i should go there.

cornelia vs. evolutionsteorin del ett.
- chihuahuan? hallå?


en stor eloge ska skomakarna på st. hanshaugens centrum ha, finfina killar. räddade hela helgen. när jag satt och väntade på att de skulle fixa till mina skor slog det mig (väldigt hårt) att jag måste skaffa en utbildning. och spara ihop de pengarna som jag redan sparat ihop, fast spenderat..

nästa vecka ska jag hemhemhem.

förbisusandes igårkväll, på väg hem från elins jobb, kom en svartklädd man på inlines - spelandes på munspel. varför gör vi inte sånt oftare? det såg ganska kul ut.

nästa vecka kommer jag hemhemhem.

dags att sluta mata facebook med min tid, blir ju bara arg på mig själv för att jag aldrig hinner uträtta saker.