corn

http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.11513393
hittade en bra blogg.

(det är visst bara jag som läser denna bloggen)

hur känner vi inför att lova/gifta bort oss själva? funderar på att göra det.

(hej alla mina tolv läsare)

denna kväll har jag träffat en man som inte motstår sig i någon man jag någonsin stött på innan. han har gjort mig så vansinnigt arg att jag till och med blir arg över det utrymme han just nu tar för sig utav i mitt tankeväsen. hur kommer det sig, egentligen, att en man känner sig helt fri till att kränka en annans människas kropp för att han känner sig utsatt? jag tog tre bilder av denne man (jag LOVAR att de kommer publiceras), vilket antagligen fick honom att känna sig så utsatt att han ville ge igen - han tog på mitt bröst. att min vän jens (en man) tog ca 20 bilder innan mig, verkar inte spela någon som helst roll.

jag är så kränkt att jag mår fysiskt illa.

vissa kommer på restaurant för att fira sin egen födelsedag, andra kommer för att fira MacGyvers.

elin tillåter mig inte laga mat, hon tillåter mig inte ens tina kycklingen.
vet inte riktigt hur jag ska ställa mig inför detta.

PENNAN ÄR JU I NAVELEN!
AHAHAHHAHAH (...)

har läst igenom min blogg. den är himla bra alltså. känner mig nästan berättigad till att citera mig själv.

då har man alltså missat bon iver, för andra gången. halleluja.

elin.. du är inte en tillräcklig challenge för mig.
olivia, du är utmanad.

och ungefär nu slog hemlängtan till på riktigt. undrar om det var den egenlagade (oätbara) middagen som var utlösaren.