corn

det ni skådar i på bilden är vår omtalade orangea vägg, calles tillskott i fågelkonst plus mitt bruna hår. so brown.

"du är som indiana jones, corny"
- eva gustafsson, sotare.

disney on ice har haft ett antal shower här i oslo denna veckan. jag har aldrig haft en relation till showen förrrän nu och jag kan ärligt säga att det är inte mycket kärlek inblandat. barnfamiljer på jobbet är kul, om de sköter sig. drömmer mardrömmar om gårdagen, barn och ballonger. jesus, vad många ballonger det var.

j'ai des cheveux marron maintenant. london snart, någon som har tips på vad man ska göra/inte göra?

jag har talat väldigt gott om oslo som sommarstad sedan min flytt, det betyder inte att jag ser snett på vintern. den är rolig om man kan se till de små detaljerna - trottoarerna är glashala. jag funderade när kylan & halkan var som värst om det skulle vara möjligt att åka skridskor ner till jobbet, det hade väl vart roligt? bara tanken om att åka skridskor i en nedförsbacke är underhållande, tänk vilken syn.

jag har en teori om vurpor. jag tror att varenda spatserande oslobo har tre rejäla vurpor/vinter att fasa för. när man sitter på trikken ner till stan ser man åtminstonde tre personer som halkar till och förlorar balansen, någon gång måste de ju falla. jag har redan klarat av en, visserligen i en trappupgång. elin har också avklarat den första och hon förlorade inte bara balasen utan även en hamburgare. jag återkommer med uppdatering om något sker i vår egen statistik.

igår, på jobbet, satt det ett halvt dussin 40+ män i baren som HELT PLÖTSLIGT bryter ut i ett acappella-framförande av låten "good night sweetheart". jag som i samma stund började ta betalt av ett sällskap i näheten var tvungen att gå därifrån. gode värld vad jag skrattade.

det var märkligt. fast de var sjukt bra.

drömmar, hur kan det komma sig att de har vändninga man INTE ser komma? det händer ju i ens eget huvud? märkligt.

funderade ett tag på om jag skulle ha en antal besökare/dag-gräns som skulle stå för slutpunkten av denna blogg. säg t ex 150, om jag någongång har 150 besökare/dag så skulle det vara dags att lägga av. tror det är ohälsosamt att för stora massor får del av mig, så det skulle vara ett beslut for the greater good. men om mitt storhetsvansinne (har jag ett?) kommer acceptera det kvarstår att se.

funderat på en till sak (faktiskt) - hur jag präglats utav att växa upp i en stor familj. som nummer fyra i en skara om fem barn är det mest påtagliga fenomenet just godisskålen. den tog alltid slut på tre minuter, oberoende storlek eller typ. jag tror att detta kommer följa mig livet ut för jag som mittenbarn, utan någon övertygande auktoritet, måste ha stått för en stor del av hetsen. än idag har jag svårt att gå ifrån en godisskål utan att tänka "när jag kommer tillbaka igen kommer det vara slut, det är nu eller aldrig (eller nästa lördag)". though life.

nytt år då, hoppas det blir ett bra sådant. ganska nöjd med det som precis passerat...
nej, ordbajsa är tråkigt.