utkast
mittbenan, vad hænde egentligen. det var det fulaste som fanns. minns ett antal fantastiska raster i grundskolan dær jag och mina stallbrøder kunde spendera en hel rast med att håna frisyren och skratta gott. på tre dagar var den øverallt, væxte vi upp så fort? tydligen. før det kommer nog aldrig igen bli så viktigt att låta oboy-pulvret sjunka till botten innan man rør runt och sveper glaset.
kænns lite tråkig, den hær vuxenheten.
Kommentarer
Postat av: josefine
håller med. länge leva colaflaskan och korken!
Trackback
