corn

jag hade verkligen, alldeles helt glömt hur sköna de är. träning o rörelse i all ångest/feelgood-relaterad ära men TRIKÅER? jag tränar inte för att må bra/dämpa ångest, jag tränar för att få bära mina trikåer. jag konfronterar problemet från ett annat håll på något sätt, "thinking outside the box". hoppar på det bakifrån. det känns på ett jättekonstigt sätt som om jag hittat nyckeln till besvärens dörr - och om man ska dra riktiga skarpa paralleller för att skapa förstående så tror jag att det kan kännas ungefär såhär att lösa ett världsproblem.

nu vet ni.